Oroshjärta
Hej.
I förrgår fick jag ett personligt brev från Radiotjänst i Kiruna. Det öppnade jag och läste igenom. Sedan slängdes det.
Kvart i åtta ikväll ringde ett okänt 09-nummer till min mobil och jag svarade inte för att kunna kolla upp det på eniro först. Träff: Radiotjänst i Kiruna. Jag bestämde mig för att inte ringa upp. 2 minuter senare blev datorskärmen outgrundligt helt röd!
Lagom till nio-kaffet när kaffebryggaren filtrerade igenom de sista vattendropparna ringde det på dörren. Kira sprang fram och skällde. Sara & Sara konsulterade varandra i soffan men kom fram till att de inte väntade besök. Jag och Sara möttes från vars ett håll mitt framför dörren och kom fram till att vi inte ville öppna. Kira skällde igen.
Stillastående. Tystnad. Sedan en kort sprint in på Saras rum för att kolla vem som eventuellt skulle visa sig komma ut från trappen. Vi såg inget. Skratt av panik! Vem? Vid denna tiden?
Kaffet klart och redo att tas upp för trappan. Men Sara konstaterade att det fortfarande stod någon utanför. Som pratade?
Så jävla äckligt. I efterdyningarna kräktes Simba av chocken. Vi öppnade aldrig. Nu följer dagar av förföljelse och terror.
I förrgår fick jag ett personligt brev från Radiotjänst i Kiruna. Det öppnade jag och läste igenom. Sedan slängdes det.
Kvart i åtta ikväll ringde ett okänt 09-nummer till min mobil och jag svarade inte för att kunna kolla upp det på eniro först. Träff: Radiotjänst i Kiruna. Jag bestämde mig för att inte ringa upp. 2 minuter senare blev datorskärmen outgrundligt helt röd!
Lagom till nio-kaffet när kaffebryggaren filtrerade igenom de sista vattendropparna ringde det på dörren. Kira sprang fram och skällde. Sara & Sara konsulterade varandra i soffan men kom fram till att de inte väntade besök. Jag och Sara möttes från vars ett håll mitt framför dörren och kom fram till att vi inte ville öppna. Kira skällde igen.
Stillastående. Tystnad. Sedan en kort sprint in på Saras rum för att kolla vem som eventuellt skulle visa sig komma ut från trappen. Vi såg inget. Skratt av panik! Vem? Vid denna tiden?
Kaffet klart och redo att tas upp för trappan. Men Sara konstaterade att det fortfarande stod någon utanför. Som pratade?
Så jävla äckligt. I efterdyningarna kräktes Simba av chocken. Vi öppnade aldrig. Nu följer dagar av förföljelse och terror.
Kommentarer
Trackback